"Jag har alltid velat träffa Jimmy Jansson"
Apropå Malena Ernmans avancemang i går kväll så missade jag det eftersom BK Skjutet spelade match mot Öset vid samma tidpunkt. Enligt uppgift var det överlag rätt uselt.
Melodifestivaler tar aldrig slut i barnfamiljer, så årets Eurovision Song Contest blir - usel eller inte - räddningen undan fjolårets, vars samlade låtlista har roterat i bilen dagligen under ett års tid.
Eftersom det lär bli samma visa igen så försökte jag i går kväll bredda barnens musiksmak med lite musik som jag gillar. Det gillade dom inte så kompromissen blev en Spotifysökning på melodifestivaler och Eurovision Song Contests före 2008, så att vi i alla fall har lite mer att välja på.
Märkligt nog handlade merparten av sökningarna om Lilla Melodifestivalen och min son fastnade för ett bidrag från 2007 - Samuel som framförde låten "Jag har alltid velat träffa Jimmy Jansson".
Min son går nu och nynnar på en sång om Jimmy Jansson.
Jansson själv var med i melodifestivalen 2007 med låten Amanda, om någon undrar. För att undvika att personkulten kring honom blir alltför mytisk såg jag det som min plikt att upplysa sonen om vem denne Jimmy Jansson är.
Spelade "Hej hallå", "Luftballong", "Vi kan gunga" och "Ska vi slå vad". Min son tittade uttryckslöst på mig och klickade sedan själv tillbaks till "Jag har alltid velat träffa Jimmy Jansson".
Schlager blir konstigt hur man än vänder och vrider på det.
Det värsta med Schlagerfestivalen är att den liksom aldrig tycks ta slut och att det är så svårt att värja sig mot den. Den gör sig påmind överallt. Och när det hela faktiskt äntligen tar slut dröjer det inte länge innan allt börjar om på nytt - nästa år. Schlager är som herpes; man blir aldrig riktigt av med den.
Man borde dock kunna kräva att slippa de värsta escesserna i sitt eget hem, men då måste man börja lära upp barnen tidigt, helst redan direkt efter hemkomst från BB. Deep Purple, Rainbow samt tidig DIO är lättillgänglig musik att börja med. Det viktiga är att det är riffbaserad gitarrock.
Kan även rekommendera Metallica Live Shit: Binge & Purge: Seattle 1989. Den finns på DVD och är en utmärkt introduktion till thrash metal, då den inte bara erbjuder högklassig musik utan även ger en bra överblick över hårdrockens grundläggande visuella estetik.
Kan man få ungarna att acceptera thrash metal kan man skatta sig lycklig för då torde de vara vaccinerade mot schlagereländet för gott.
Jag har hittat en vanlig man på nätet. Han har en vanlig fru, och så här kärleksfullt beskriver hon honom:
b, misstänker att även frun har genomskådat honom och kommit underfund med att han är så spritt språngande vanlig att det inte är riktigt bra.
