your out
Jag har eventuellt börjat ta till mig bloggkulturen också och jag vet inte om det är bra eller dåligt. I går postade jag en kommentar om tv-programmet Project runway - det där med designers som tävlar mot varandra - på en blogg:
"En annan sak som stör mig oerhört är att alla pratat med ytterst knarrig röst. Alla verkar ha tagit efter den där dryga lite obehagliga lilla killen som vann förra året. Har du tänkt på det - knarrigt, lite drygt HELA tiden. Däremot jublar jag varje gång Heidi Klum säger "youre out" med brytning. Så att det blir youre euyt!
Jag följer ju givetvis inte programmet dock".
När jag hade postat kommentaren ångrade jag mig lite. Vad beror det på?
Om jag förstår saken rätt så har du postat en kommentar på en annan människas blogg.
Då kan din ånger bro på ett antal saker:
1. Fundamentalt för en blogg/bloggare är inte som många hävdar: chansen att utrycka sina åsikter och skriva av sig. Däremot handlar det om att bli sedd (läs läst). Och att bli kommenterad är ett bevis på just det. Samma mekanism träder i kraft när Robbinson-Robban får en helsida när han målar sig blå i direktsändning.
Och eftersom jag kan skönja en viss tvehågsenhet från din sida inför hela blogg-grejen så kan det helt enkelt vara så, att du skäms för att ha erkänt den här människan. Genom att posta en kommentar har du gjort honom/henne till någon. Du har länkat ihop din text med bloggarens text. Intimt. Och kluvet.
2. Eller också är du som jag: perfektionist. Du vill att ditt inlägg ska vara bra och du har varit inne på bloggen och läst det två, kanske tre gånger efter det att du postade det. Och där sitter det. Fast. Oraderbart. På Internet. För alla att läsa i all evighet. Och du är inte nöjd. Skitjobbigt, jag vet (har ringt upp en bloggare en gång och bett om en radering).
Det finns fler anledningar till varför du ångrar dig. Men jag stoppar här. Annars blir det här inlägget längre än din svågers.
patrik, som vanligt mkt tänkvärda rader. Jag tar till mig detta och avhåller mig från och skriva fler kommentarer intill dess jag kommer underfund med vilket av dom två alternativen det är som hämmar mig.
när du ringde bloggaren, gick vederbörande med på en radering?
känns jobbigt att jag tillgodogjort mig den ovanstående konversationen. igår natt kastade jag mig ju ut i ett alldeles för långt inlägg utan tanke på att det kommer ligga där för evigt och länkas i oändliga trådar i det finmaskiga nätet. Nu kommer baksmällan - behöver man överväga vad man skriver?
Dock verkar det, på H:s inlägg i förra avsnittet, som jag snarare ska oroa mig för att andra ringer in och ber H ta bort mina inlägg...
Jag tror den stora oron H känner bygger på att det specifika inlägget "råkade" bli en kommentar på en blogg kring en osedvanligt dålig tv-produktion från "overthere". Avslöjandet blir oundvikligt och den sista meningen kan aldrig mörka att H sannolikt sitter klistrad när serien repriseras på vardagseftermiddagarna..
Det är den stora oron.
förresten, ovan är såklart ännu ett ogenomtänkt inlägg i bloggrymden...
för övrigt skulle jag vilja flagga för att det går att söka sig till de mer obskyra delarna av bloggvärlden för att få lite omväxling i läsandet och kommenterandet. Prova t.ex. repti.net som är den självklara mötesplatsen för alla reptilintresserade. En community av den skruvade varianten som samlar sidosär 40 000 reptilfanatiker i Svea rike.
Där kanske H kan känna sig mer anonym och kan kommentera mer hämningslöst.
Svåger, jag har försökt hålla mig men det går inte: varför är du inne på en reptilportal? Inte så att jag ser ner på det på något vis, snarare vill jag få klarhet i om min blogg kan bli mer framgångsrik om fler inlägg handlar om ödlor?
jag lämnar det okommenterat hur mina och reptilbloggens banor korsats. låt mig bara säga att det var lite annorlunda.
Angående framgång handlar det i så fall om målgruppstänk. Man bör hela tiden fundera på för vem man skriver för att få mest uppmärksamhet. Ödlor ger reptilfanatiker.
