en krycka i exakt samma nyans
Att skriva blogg när det är så här varmt GÄR INTE. Dessutom verkar det pågå en ovanligt aggressiv attack av brittiskt vajgräspollen just nu så mina ögon kliar. Igår kväll såg jag en äldre dam med lila klänning som hade en krycka i exakt samma nyans, det var det sista jag såg innan ögonen började klia. Dessbättre lindras pinan en aning när jag har solglasögon på mig. Därför sitter jag nu inomhus med neddragna persienner och solglasögon.
Nåväl, till helgen drar den årliga tennisturneringen igång där jag ställer upp i dubbelklassen. Testade formen igår och noterade att min backhand har lämnat mig.
Köpes: Backhand
Bloggen uppdateras sommarmässigt
dvs nästa inlägg kommer på onsdag. Men det kommer å andra sidan att bli riktigt bra.
eskil: jordgubbsminister
Vi åkte i bilen i dag och lyssnade på Ekot. Äldsta dottern undrade vad en jordgubbsminister gör. Jag förtydligade att dom pratade om jordbruksministern men att jordgubbar ingår i det.
barnkalas
Jag höll i ett barnkalas för äldsta dottern och hennes klasskamrater i går. Energiförlusten blev för egen del betydande så det här inlägget ska ses mot den bakgrunden. Om bloggen är en förlängning av hur dagarna ser ut så skulle man idag kunna omvandla en gammal rockklassiker och säga att ett inställt blogginlägg också är ett blogginlägg.
do not eat?
Jag köpte en låda som barnens pennor och tejp och sådant ska ligga i istället för att ligga överallt. Lådan är grön - det är den som syns på bilden. I lådan låg en lite påse med medel som jag antar är till för att luften i lådan ska hålla sig torr eller något. Vad den är till för är inte viktigt. Det viktiga är att det står på den att man inte ska äta den.
Vem är texten till för? Det måste ju vara ett oerhört smalt segment av människor som faktiskt överväger att äta upp påsen men som hindrar sig för att det står på den att man inte får det.
Eller riktar den sig till föräldrar? Även där måste det ju vara ett smalt segment av människor - de som faktiskt brukar mata sina barn med små påsar från pennlådor.
klart slut
nytt material har dykt upp på youtube
Av någon anledning som jag inte känner till har material publicerats från en gammal humorpilot jag varit inblandad i. Har tittat på det nu för första gången på flera år och är uppriktigt stolt över miniserien "dags att skärpa sig". Del 1, 2 och 3 finns på följande platser:
http://www.youtube.com/watch?v=cx4jHaOknyU&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=5luq2OMPtu8&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=XL5-zKL3uvw&feature=related
Vi var i Floda i går
Vi var i Floda i helgen och när det gäller den orten så finns det en aspekt där som är lite som Matrix och dom där pillrena. När du väl har insett hur det ligger till så är det omöjligt att göra sig fri från vetskapen.
Vad blir Floda baklänges?
Sedan jag blev informerad om detta så kommer orden alltid i omvänd ordning när jag ser i flodaskylt. Så kommer det att vara för dig också nu.
orangea pinnar
Fredag, regn. Alltså blir det dubbeln Ikea + tyskt byggvaruhus i eftermiddag.
En annan sak som kan vara intressant är att det i Halmstad Länsmuseums magasin står ett antal relativt nyinköpta snökäppar i händelse av att klimatförändringarna gör att människor i framtiden inte minns att man förr om åren behövde orangea pinnar för att hitta vägen.
Jag bara kom och tänka på det.
Apropå det här med att berätta historier
Bland husannonserna finns en del tomter till salu och då händer det att jag funderar på en historia som jag fick höra i arbetet för några år sedan. Ett äldre par strax öster om Halmstad, möjligen i Simlångsdalen, hade med imponerade flit satt ihop och tryckt upp hembygdsböcker i två band om bygden Skedala där det nu och sannolikt även förr bara bor och har bott några hundratal personer. En begränsad kundkrets för en så omfattande publikation kände jag men det verkade vara mindre viktigt. Jag frågade om det fanns några historier i materialet som paret kunde delge mig och tv-tittarna. Gubben var ytterst tveksam till det. Han konstaterade att böckerna mest innehöll statistik kring människor som levt och dött i bygden, vilket i regel var samma personer - som fötts, levt och dött inom samma kvadratkilometer.
...Efter många om och men började gubben i alla fall gå igenom boken och kom fram till att det fanns en historia om en man som bott nere vid ån. Historien var relativt kortfattad: Mannen började bygga ett hus nere vid ån. Han byggde länge och väl men blev inte klar. Istället för att bygga färdigt första våningen började han bygga en övervåning. Men han blev inte klar med den heller innan han dog. Jaha, sa jag. Vad hände med huset då? Mannen som skrivit hembygdsboken slog ihop den och konstaterade helt krasst: Det revs.
Ett annat inslag jag gjorde handlade om en taubefestival i Falkenberg. Det är oklart om Evert Taube någonsin varit i Falkenberg, kanske har han inte ens varit i Halland. Han skrev dock visan Himlajord om en man vid namn John Löfgren från Göteborg som år 1883 emigrerade till Australien. Vid tiden för emigrationen bodde John i Falkenberg vilket nämns en gång i visan. Inte mycket men tillräckligt för att klocktornet på kommunhuset ska spela visan någon gång om dagen, vilket i sin tur var tillräckligt för en taubefestival. Jag intervjuade eldsjälen bakom projektet och han berättade om festivalen, om Glomstenen där festivalen skulle hållas, om alla människor som skulle vara inblandade. Han älskade verkligen sin festival och när inslaget var klart så handlade det egentligen om honom - mannen med taubefestivalen som hade en likadan hatt som Evert Taube och en likadan hund som Evert Taube. Man brydde sig liksom inte om att hela festivalidén kändes rätt tveksam.
Helt ärligt, visst förtjänade mannen vid ån också en visa om sig.
Spelar det någon roll att huset revs, när någon kan berätta historien om det?
konstiga bilar på flygplatsen
Jag har varit hemma tillräckligt länge nu för att börja se saker med barnögon. Trots att jag i början av 90-talet spenderade närmare tio månader på Landvetter flygplats har jag aldrig tidigare reflekterat över hur konstiga bilarna är där. En del har trappor på taket, det finns tankbilar som är så där halvsmå - som om världen blivit ungefär hälften så stor som den är.
Idag satt jag och funderade över det länge. Även över dom där röda bilarna som bara verkar ha ett hjulpar på mitten.
Jag vaknade i morse med...
...smärtor i revbenen och bröstbenet. Det känns som att två personer har legat och dragit i mig från varsitt håll under natten, samtidigt som en tredje har stått och hoppat på själva bröstkorgen.
Med tanke på att sängen var full med barn så kan det också ha varit så det gick till. Min sambo förnekar inblandning.
hi hi tatuering
I Nordhemsbacken i centrala Göteborg finns det sedan några dagar en skylt om thaimassage. Det är en typ av verksamhet som jag har undrat över, eller egentligen massageinstitut överhuvudtaget. Oavsett hur liten en ort är så tycks det alltid finnas utrymme för (1) massage, (2)
några pizzerior och (3) ett företag som ägnar sig bilvård (rekond).
Tranemo är inget stort ställe - har alltihop, mikroskopiska Sexdrega inte långt därifrån har bilvård, och i Grästorp finns inte mindre än fyra företag som erbjuder massage, vilket blir ganska mycket per invånare.
Konstigast av allt: I det pyttelilla samhället Floby strax söder om Falköping finns ett torg med i stort sett ingen verksamhet alls; som jag minns det ligger där ett café och tatuerarstudion Hi Hi Tatuering.
Jakt, fiske och franska värderingar
Fyraårsåldern är en guldgruva av sköna funderingar. När min sambo idag förklarade för barnen att en av dagens aktiviteter är att vi ska gå iväg och rösta i EU-valet så tyckte sonen att det lät ok - sådär ok att jag insåg att jag var tvungen att förtydliga att det bara är vuxna som får rösta.
Innan jag hann göra det deklarerade sonen att han tänker rösta på en av storasyrrans klasskamrater. Jag förklarade läget - du kommer inte att få rösta. Han blev då mycket besviken.
Å andra sidan, tänkte jag sedan, när jag var på reportageresa i Bryssel för några år sedan korsades min väg av det franska partiet CPTN (Chasse, Pêche, Nature, Traditions). På svenska ungefär "Partiet för jakt, fiske och franska värderingar". Det är nästan lika konstigt.
ansiktsmålning
Vi var på Liseberg idag och när barnen gick för att få varsin ansiktsmålning så tog jag bilden nedan. Spegelväggen hör till målarhörnan och tanken är att den som fått ansiktet målat ska spegla sig. Det stod ingen anvisning men jag förmodar att den nedra spegeln är för små barn och den som skymtar till höger för barn upp till ca 12 år.
Vem som ska använda den övre spegeln vill jag inte spekulera i. Men teoretiskt så är den övre gränsen för att kuna spegla sig efter ansiktsmålning på Liseberg 1.90.
kan man inte få vara incommunicado
Min lillebror lärde mig ett nytt roligt ord i dag: incommunicado, dvs. att vara fullkomligt oanträffbar för omvärlden. Det visade sig alltså att det finns ett ord för det jag ägnade mig åt det i förra veckan pga en serie händelser som hade med tandläkaren att göra. Min gamla tandläkarmottagning hade ringt hit och frågat om jag ville komma på undersökning. Nej, borde varit svaret - jag har en ny tandläkare inne i stan eftersom jag inte orkar åka till MÖLNDAL längre. Istället sa jag: "jag är lite upptagen just nu - kan ni ringa senare"?
Så säger jag alltid när det är något på telefonen som jag borde säga nej till. Jag ber vederbörande ringa senare och gör mig sedan INCOMMUNICADO.
Nu var det bara det att tandläkarmottagningen istället SKICKADE en kallelse, dom bokade in mig på en tid denna veckan. Alltså blev det helt fel men eftersom jag fortfarande var incommunicado så ringde jag inte tillbaks utan skickade ett mail med innebörden att jag inte tänker komma.
Dagen innan den avbokade tiden blev jag på nytt uppringd av tandläkaren. Eftersom jag såg att det var från mottagningen så svarade jag inte utan väntade och lyssnade av svararen. Det var en kvinna som påminde mig om att jag inte skulle glömma tandläkartiden dagen efter.
Jag ringde inte utan författade ett nytt mail med innebörden "vad i mitt förra mail var det ni inte förstod?"
Sensmoral: Att bete sig incommunocado är inte att göra livet enklare.
senaste två dagarna har jag...
...ägnat åt att städa bland barnens leksaker. Ett drygt jobb helt utan intellektuell stimulans.
En längre text om detta kommer ikväll. Jag är nämligen inte färdig än.
då får ju bara röda bilar åka
Idag tog min son med en kompis hem från dagis. Punkt 1 på programmet - obokad ombesiktning av bilen drog väl inte ned några stående ovationer exakt men när vi gick för att hämta äldsta dottern från skolan kom i alla fall en odödlig kommentar
som var bilrelaterad. Frågan killarna ställde var: När det är rött ljus då får ju bara röda bilar åka... varför är det så?
Det är inte så.
Ja.. men varför?
Sådana kläder köper man inte...
Apropå det här med spel och dobbel som jag tog upp i ett tidigare inlägg så kom jag på en händelse för några år sedan. I ettan på gymnasiet pryade jag på en exklusiv herrklädesbutik i centrala Göteborg. Lill Lindfors kom in en dag och köpte en scarf och personalen berättade gärna att en i familjen Ahl regelbundet parkerade sin BMW utanför och kom in för att handla. Historien gick att någon någon gång ställde frågan: "Men... du äger ju Kapp-Ahl, varför tar du inte dina kläder därifrån"? I ettan på gymnasiet var svaret så coolt att jag höll på att baxna:
"Sådana kläder köper man inte, sådana kläder säljer man"
Jag kom ihåg det svaret när jag något år senare vann min hittills enda lite större vinst i spelsammanhang: 1000 kronor Kapp-Ahl på Bingolotto.
Egentligen var det väl ingen vinst förresten eftersom jag totalt sett nog har lagt ut tio gånger så mycket på dessa lotter. Att sälja dessa lotter var naturligtvis en omöjlighet som 18-åring - det fanns liksom inget överslätande gulligt längre då utan jag fick tvinga mina föräldrar att köpa eller köpa dom själv. Bortsett från ett tillfälle då jag övertalade min lillebror att mot en mindre ersättning gå ut och sälja åt mig, vilket gick tämligen dåligt eftersom jag av MISSTAG hade gett honom förra veckans lotter. Jag nämner detta eftersom jag vet att han hade tagit upp det själv annars.
pollenallergin expanderar
Är fortsatt mkt pollenpåverkad i näsa och ögon vilket är lite märkligt eftersom björksäsongen sedan länge är över; det står i tidningen att halterna av björk är L. Däremot ska halterna av gräspollen vara måttliga till höga - alltså drar jag slutsatsen att jag numer är allergisk även mot gräs.
Pollensäsongen sträcker sig således från slutet av mars till mitten av september. Med lite flyt kan jag få någon vecka där i skarven mot oktober med fria luftvägar innan barnen börjar importera förkylningar från skola och dagis igen. Även som 35-åring kan man utvecklas tydligen.
snart sämre än alfabetet
Är inblandad i ett allsvenskt säsongstips på jobbet och får med jämna mellanrum rapporter i mailen om hur det går. Jag har inte brytt mig om att följa rapporteringen eftersom jag är föräldraledig och ändå inte kan gå runt och håna dom som det går dåligt för. Nu i samband med att det serien gör sommaruppehåll tänkte jag ändå gå in och se efter hur jag ligger till:
Jag ligger på plats 25 av 28, där nummer 28 är alfabetet - alltså lagen placerade i alfabetisk ordning.
Alla förstår nog att det här hade varit underkänt även för den som är helt ointresserad av fotboll. För mig som har spelat fotboll i hela mitt liv, med undantag av några år i slutet av 90-talet, så är det ju helt obegripligt.
Å andra sidan så vinner jag sällan den här typen av spel - tips, trav, triss, lotto och sådant. Jag har aldrig vunnit på lotto - inte ens fått fyra rätt och ett tilläggsnummer. Däremot så fick jag en gång motsatsen, dvs ETT RÄTT och fyra tilläggsnummer. Det är också rätt svårt att få brukar jag hävda.
banansjuk
Min son går inte på dagis på måndagar utan vi rantar runt tillsammans med yngsta dottern och funderar på saker och ting. I dag deklarerade sonen att han nog har blivit banansjuk. Orsaken som han angav var att jag alltid har med banan som mellanmål till honom, antagligen blir det bättre om jag tar med äpplen istället.
Senare under dagen frågade jag honom vad det innebär att vara banansjuk. Han förklarade då att man kan känna sig lite fruktig och gul i huvudet.
Björn - 90 ÅR GAMMAL
Det optimala upplägget för en tågresa mellan Stockholm och Göteborg tillsammans med en ett-och-ett-halvt-åring: hon sover. I helgen blev det inte så - tvärtom så vaknade hon i samband med att tåget började rulla, och då kommer hon garanterat att ägna dom tre timmarna som resan tar till att leva rövare.
Dessbättre hade min sambo bokat dom där platserna längst fram i vagnen där det finns lite utrymme att hoppa runt, så var det på resan upp. Nu visade det sig att trebordet längst fram hade fått ytterligare en passagerare på vägen ner: Björn - 90 ÅR GAMMAL.
Det började pulsera innanför pannan.
Märkligt nog uppstod efterhand någon form av kontakt mellan min dotter och 90-åringen. Han latjade och skojade och i höjd med Skövde tog han fram sin MOBILTELEFON och spelade Champagnegaloppen för henne så högt så att det distade från luren.
En fantastisk resa, kort och gott.
