kruusval

Apropå det här med spel och dobbel som jag tog upp i ett tidigare inlägg så kom jag på en händelse för några år sedan. I ettan på gymnasiet pryade jag på en exklusiv herrklädesbutik i centrala Göteborg. Lill Lindfors kom in en dag och köpte en scarf och personalen berättade gärna att en i familjen Ahl regelbundet parkerade sin BMW utanför och kom in för att handla. Historien gick att någon någon gång ställde frågan: "Men... du äger ju Kapp-Ahl, varför tar du inte dina kläder därifrån"? I ettan på gymnasiet var svaret så coolt att jag höll på att baxna:

"Sådana kläder köper man inte, sådana kläder säljer man"

Jag kom ihåg det svaret när jag något år senare vann min hittills enda lite större vinst i spelsammanhang: 1000 kronor Kapp-Ahl på Bingolotto.

Egentligen var det väl ingen vinst förresten eftersom jag totalt sett nog har lagt ut tio gånger så mycket på dessa lotter. Att sälja dessa lotter var naturligtvis en omöjlighet som 18-åring - det fanns liksom inget överslätande gulligt längre då utan jag fick tvinga mina föräldrar att köpa eller köpa dom själv. Bortsett från ett tillfälle då jag övertalade min lillebror att mot en mindre ersättning gå ut och sälja åt mig, vilket gick tämligen dåligt eftersom jag av MISSTAG hade gett honom förra veckans lotter. Jag nämner detta eftersom jag vet att han hade tagit upp det själv annars.

Är fortsatt mkt pollenpåverkad i näsa och ögon vilket är lite märkligt eftersom björksäsongen sedan länge är över; det står i tidningen att halterna av björk är L. Däremot ska halterna av gräspollen vara måttliga till höga - alltså drar jag slutsatsen att jag numer är allergisk även mot gräs. 

 

Pollensäsongen sträcker sig således från slutet av mars till mitten av september. Med lite flyt kan jag få någon vecka där i skarven mot oktober med fria luftvägar innan barnen börjar importera förkylningar från skola och dagis igen. Även som 35-åring kan man utvecklas tydligen. 

Är inblandad i ett allsvenskt säsongstips på jobbet och får med jämna mellanrum rapporter i mailen om hur det går. Jag har inte brytt mig om att följa rapporteringen eftersom jag är föräldraledig och ändå inte kan gå runt och håna dom som det går dåligt för. Nu i samband med att det serien gör sommaruppehåll tänkte jag ändå gå in och se efter hur jag ligger till: 

Min son går inte på dagis på måndagar utan vi rantar runt tillsammans med yngsta dottern och funderar på saker och ting. I dag deklarerade sonen att han nog har blivit banansjuk. Orsaken som han angav var att jag alltid har med banan som mellanmål till honom, antagligen blir det bättre om jag tar med äpplen istället. 

Det optimala upplägget för en tågresa mellan Stockholm och Göteborg tillsammans med en ett-och-ett-halvt-åring: hon sover. I helgen blev det inte så - tvärtom så vaknade hon i samband med att tåget började rulla, och då kommer hon garanterat att ägna dom tre timmarna som resan tar till att leva rövare.

Dessbättre hade min sambo bokat dom där platserna längst fram i vagnen där det finns lite utrymme att hoppa runt, så var det på resan upp. Nu visade det sig att trebordet längst fram hade fått ytterligare en passagerare på vägen ner: Björn - 90 ÅR GAMMAL.

Det började pulsera innanför pannan.

Märkligt nog uppstod efterhand någon form av kontakt mellan min dotter och 90-åringen. Han latjade och skojade och i höjd med Skövde tog han fram sin MOBILTELEFON och spelade Champagnegaloppen för henne så högt så att det distade från luren.

En fantastisk resa, kort och gott.

Nu har jag testat att skriva blogginlägg efter en fredagskväll med rödvin till middagen. Det blev något om njurtransplantationer. Dessbättre hade jag självbevarelsedrift nog att vänta till nu på morgonen med att publicera det, för att få till en "slutknorr".

Den blir att inte publicera det alls.

I Stockholm har systemet med självbetjänade kassor kommit ett snäpp längre än i Göteborg. Även den lilla konsumbutiken på hörnet har tekniken. I morse fanns det bara det, alltså ingen riktig kassa alls.

Jag vet inte om ni brukar fundera på hur länge en kassör har arbetat som kassör. Jag gör det ibland, när det går riktigt långsamt för att kassören sitter och slår i en pärm hela tiden för att veta vad frukten har för nummer, så tänker jag att han eller hon är ny på jobbet och då är det ok att det tar längre tid.

I morse skulle jag köpa kroasånger, bara det. Framför mig fanns fem privatpersoner varav SAMTLIGA agerade som främlingar inför självscanningen. Bananer t.ex. har ingen streckkod - alltså måste man slå i en pärm för att veta vad dom kostar.

Mina kroasånger hade inte heller någon streckkod vilket innebar att även jag hade blivit en bromskloss först i kön, om inte en ur personalen tillslut dykit upp för att hjälpa till. Han hade lika gärna kunnat göra det själv från början eftersom det var så det blev.

Slutsats: Innan någon lyckas genmanipulera in streckkoder i frukt, och baka in streckkoder i bröd - så kommer självbetjänade kassor i matvarubutiker att BARA vara en källa till frustration.

Ett sätt att känna sig riktigt ocool är att vara i Stockholm och gå och släpa på en stor blå resväska och göra fel när man ska ta tunnelbanan och för att rädda upp situationen kalla t-banan för "tuben".

På centralen i Göteborg kände jag mig ju så fräck - i solglasögon, fräcka skor och Steve Mcqueen-jacka. Kanske är detta en kraftfull följd av att ha nått yngre medelåldern - egenskapen att kunna se totalt bortkommen ut. På centralen i Stockholm såg barnen mer världsvana ut än mig.

Jag var den enda som hade fått en X2000-lasagnefläck på tröjan och det gjorde naturligtvis inte saken exakt bättre. Är för övrigt kritisk till SJ där - lasagne är inte en slags soppa.

Överhuvudtaget, om jag ska göra en jämförelse: En man som sålde vykort på stockholmska kändes som en kändis.

På Greppås golfbana hål nr 13, mitt under pågående GP-golf, dyker det här vattendraget upp. Det kryllar av små vita bollformade blommor och det kändes vackert och fint men samtidigt fick jag intryck av att även Onsalahalvöns själva natur hade bestämt sig för att håna lag SVT 2 (jag och herr Thulin). Det var som om banan visste att 10 av dom 12 svindyra finbollarna jag hade köpt inför rundan skulle hamna i vattnet och för evigt försvinna.

 

N, din försynta önskan om ett litet meddelande uppfylls härmed. Är medveten om att det börjar gå lite slentrian i mig tackandes nej till morgonkorpen så förhoppningsvis är det här sista gången. 

Det visar sig att barnsjukdomarna, alltså sådana där sjukdomar som barn får åtminstone någon av någon gång, tydligen har utökats med en sedan jag slutade att få sådana. Tillskottet går på äldsta dotterns skola just nu och heter enligt lappen som satts upp "femte sjukan". 

 

Vattkoppor (1), påssjuka (2), mässling (3), röda hund (4), scharlakansfeber (5) och femte sjukan (6) är alltså hädanefter barnsjukdomarna.

 

Dom som arbetar med att döpa sjukdomar kan ha haft personalfest dagen innan. 

 

 

 

Efter några dagar på landet var vi i eftermiddags på väg hem längs med E6:an. Jag trodde att det fanns en Mc Donalds i Ljungskile men det var en shelltapp så nästa möjliga stopp blev Stenungsund - Stora Höga-avfarten, Burger King. 

Först och främst så var jag på en hälsokontroll i morse som drog ut en aning på tiden eftersom jag åkte till Previakontoret på fel sida om Göta Älv. Hemkomst kl. 10:30, ungefär då som vi borde ha varit i Slottskogen för att träffa en annan barnfamilj.

Alltså var jag en aning jäktad när vi gjorde oss i ordning men när jag tillslut fick ner yngsta dottern i vagnen i trapphuset så kändes det som att vi ändå var på banan. I exakt samma ögonblick som jag andades ut och vände mig om slog ytterdörren igen. Där stod min son och såg förväntansfull och glad i hågen ut.

Nycklarna, skötväskan, dotterns mat, min plånbok och min jacka var emellertid kvar på andra sidan av den nu LÅSTA dörren.

Sonen förstod på min blick att det här nog inte var riktigt bra så han föreslog att vi skulle försöka klättra upp genom soptrumman. Jag bet mig i läppen och istället för att hojta något så blev det ett koncentrerat - nä, det går inte, det här är helt! kört!. Sonen har ju tidigare anklagat mig för att vara som Emils pappa, det är jag alltså inte.

Enligt hälsoprofilen är jag nämligen ostressad och har bra blodtryck.

Det här är det sista inlägget den här veckan och också det viktigaste som du har läst i år. Har precis avslutat min studie av dom ca 50 000 bloggar som finns på bloggportalen. Resultatet är skrämmande. Dom genomsnittliga inläggen lyder - kategori för kategori - som följer:

 

 

Mode: Jag vaknade i morse och såg mina JEANS (!)

 

Personligt: Jag vaknade i morse. 

 

Sport: En ny accessoar till tennisshortsen som du bara måste ha kallas för rack och lär bli heeeet! på Laroy. 

 

Film/tv: Låg fortfarande och funderade i morse. Är det nån mer än jag som tycker tittarfrågorna i postkodsmillijonären är för svåra? Vilka länder ingår i Scandinavium? 

 

Humor: När jag vaknade i morse trodde jag att jag hade fått en flintskallig tvilling bredvid mig i sängen, men det visade sig att jag hade morronfjång... Yeah, där fick ni ett prov på mitt material som jag kör med på standup på Pizzeria Riviera på fredag - kom och kolla!!!!! (börjar bli lite nervös nu...)

 

Data/IT: I morse höll jag på att somna

 

Pappablogg: Regeringen väckte mig i morse och jag ville sova vidare med det gick inte för vi har barn. 

 

Litteratur: "Kajsa och den argsinta skäcken" är sååå bäst. Särskilt när han blir så gullig mot ponnyn på slutet. Det kunde man aldrig tro! 

 

Kultur: 

 

Vetenskap: 

 

Student: Här kommer ett recept på glögg

 

 

Fyller på här på måndag. Lillebror, du hade rätt, bloggande ha ballat ur

Passerade Slottskogens minigolfbana på vägen hem i går och det var fullt av folk. Sällskap och par, äldre och yngre och så gick där en kille som spelade banans 18 hål ensam. Att spela minigolf bara med sig själv kändes först som en mycket sorglig sak. Det var innan jag noterade hur bra det gick för honom. 

 

Hela alltet påminde mig om vanlig golf och att det bara är en vecka kvar till GP-golfen, en av två golftävlingar som jag ställer upp i varje år. Jag och min lagkamrat Erik misslyckades ganska rejält på Särö förra året och jag minns att jag tänkte att det under inga som helst omständigheter skulle få upprepas. 

 

Dessvärre så är risken för ett nytt fiasko överhängande eftersom detta är dom mest konkreta tankarna jag har haft på golf sedan i september förra året. Förra veckan funderade jag i och för sig på vart jag ställde bagen senast och om huvudet på puttern lossnade förra säsongen eller hur det var. 

En bra sak med att vara ledig och inte arbeta med direktsändningar är att jag kan umgås med barnen utan att vara skraj för att drabbas av halsåkommor från skola och dagis. Den dåliga saken: jag misstänker att jag nu har en halsåkomma. 

 

Fikade i går och hamnade i en sådan där ganska enkel tankegång som gärna kommer när man är lite utmattad och helst av allt vill sova. Precis utanför fönstret, ca två meter från där jag satt, stod en fönsterputsare och jag kände först att det här blir ju en originell kaffepaus med en gubbe som står och kollar på oss. 

 

Men det slog mig hur tydligt det var att han faktiskt tittade på själva fönstret och inte på det som var innanför. Man brukar ju känna om någon tittar på en och trots att hans ögon var riktade rätt på mig så var det som att blicken liksom stannade på fönstrets yta. Det såg svårt ut så jag ägnade en lite stund åt att försöka själv. Jag tittade tillbaks på fönsterputsaren fast inte ända fram då. 

 

Det gick inget vidare. Fönsterputsaren stannade upp i sitt arbete och satte inte igång igen förrän jag slutade titta och återgick till kaffet. Sedan kändes kaffepausen konstig.